Oljepastell på canvas

Den här helgen har för min del varit en riktigt tråkig helg, ni vet en sådan där helg där man har massa vettigt som man bara måste göra. När helgen blir som en förlängning av vardagen med enda skillnaden att man inte behöver spendera en tredjedel av dagen på pendeln. 

En liten lyx har jag dock unnat mig! För några veckor sedan så spontan köpte jag ett paket oljepastell kritor men jag har inte riktigt haft möjlighet att testa dem ordentligt, så i lördags kväll/natt så slog jag mig ner och ritade tills kritorna glödde! 

Här är tre av mina fyra alster.

 
Det fjärde blev väldigt kladdig... 
 
 
 

Fyra år senare

Ibland har man vissa motiv som man bara vill återkomma till och och om igen, ett motiv som betyder sådär lite extra mycket. För mig är olika tolkningar av Yggdrasil ett sådant motiv. Yggdrasil är nämligen det första motiv jag någonsin målat på Canvas, och det första jag målat med akryl (om man bortser från en obligatorisk bílduppgift i nian).
 
Till väster så ser ni mitt orginal och till höger min nytolkning. Jag är fortfarande inte helt nöjd så just detta motov är något som jag komer fortsätta att jobba på.
 
Tavlan till höger är gjord med akrylfärg och oljepastell kritor. Jag började med att "färglägga" med kritorna och använde sedan akryfärg och mycket vatten för att "blanda" och "sudda ut" de lite skarpa kritdragen. 
 
Det här var dessutom första gången som jag använda oljepastell kritor så det är många första som är kopplat till detta motiv!
 
 

Not dead yet! - eller mötet mellan individer och samhällsinstitutioner

Denna text vänder sig främst till personer verksamma inom sociala yrken, i synnerhet om deras yrkesroll påverkar människors livskvalitet. Detta kan exempelvis vara socialarbetare, arbetsförmedlare, vårdare eller annan stödpersonal men även utbildare och pedagoger. I den text som jag grundar mina argument på så adresseras främst lärare (pedagoger verksamma i skolmiljö) och arbetsförmedlare.


Monty Phyton fans kan säkerligen utan problem minnas den scen där John Cleese enträget försöker övertala en likhämtare att ta med sig en man som på alla sätt försöker dementera att han är död. Cleeses karaktär samtalar med likhämtaren som påpekar att det är emot föreskrifterna att ta med personer som icke är avlidna på vagnen. Cleese frågar vädjande “finns det inget som du kan göra?”, varpå likhämtaren slår den “döde mannen” i huvudet och problemet är löst och de bägge männen kan fortsätta sina respektive verksamheter. 

 


Även om dagens verklighet inte är fullt så makaber så finns det vissa likheter. Samhällsinstitutioner existerar i många fall för att hantera det vi brukar kalla sociala eller samhälleliga dilemman. Dessa institutioner har vissa politiska mål att nå och måste därför hantera viss problem och dilemman. Hjörne och Mäkitalo skriver i en artikel från 2010 om hur verksamheten i flera av våra samhällsinstitutioner är starkt präglat av rutiner. De institutionella aktörerna kategoriserar och partikulariserar problem så att dessa blir hanterbara för institutionens egen verksamhet – vilket leder till paradoxer där människor hamnar i kläm, precis som den ”döde mannen” hamnar i kläm i det inledande exemplet.
 

 

Varför är detta viktigt?

Höjne och Mäkitalo illustrerar i sin text hur den politiska intentionen ibland motsägs, exempelvis så är skolan tänkt att vara till för alla ändå exkluderas och segregeras elever som inte anses passa in, exempelvis har diagnosen ADHD kommit att bli en legitim lösning för att förklara och hantera ett problem för skolmiljön. Diagnosen fungerar som en problemlösare då man har en bild av hur ett ”ADHD barn” fungerar och vad de behöver. Liknande processer äger rum i arbetsförmedlingens regi där kategoriseringar och uppfattningar av vad olika kategorier av människor behöver eller är lämpade ibland övertrumfar individens inneboende möjligheter. Höjne och Mäkitalo konstaterar i sin artikel att individen, baserat på de yrkeskunnigas kategoriseringar och rutin matchningar, ibland övertygas om att en presenterad lösning som i själva verket är negativ för individen är den rätta lösningen.

En annan undersökning genomförd av Olin (2010) visar att individer känner bristande tilltro för samhällsinstitutionerna som följd av liknande konflikter mellan deras verklighet och institutionernas ”rutiner”, ”fack” och handlingsplaner.

Vi ser allts redan här prov på negativa effekter, barn segregeras och blir ”märkta” som avvikande och kommer ha mycket svårt att ta sig in i den allmänna gemenskapen igen, identiteten ”ADHD barn” har skapat och inpräntats i barnet som riskerar att börja tänka på sig själv som en outsider.

Vi har också blivit varse att människor matchas med ”fel” åtgärder eller arbetsmöjligheter samt att detta kan leda till känslor av misstroende.

 

Vad bör jag som yrkesperson göra?

Ifrågasätt och problematisera din syn på människorna du arbetar med, din arbetsbeskrivning och den val du gör. Varför matchar jag den här personen med den här åtgärden, vilka konsekvenser kan detta få?

Öva på att skifta perspektiv.

När man arbetar i sociala yrken där man är i direkt kontakt med människor är det extra viktigt att vara medveten om sociala processer och rutinmässiga handlingar –då föreställningar om ”normalitet” etc. påverkar min människosyn. Precis som forskare måste problematisera sin forskarroll borde social arbetare eller andra verksamma inom sociala yrken uppmanas att problematisera sin syn på normalitet, avvikelse och allmänna perception.

Vi använder konstruerade begrepp (som vi visserligen kan behöva för att diskutera vissa företeelser över huvudtaget) för att beskriva människor och skildra dem på ett sätt som de själva ibland ej känner igen sig i. Kategorisering hjälper oss att skapa ordning i det kaos som är vardagen MEN det är ingen oproblematisk företeelse, det finns många negativa sidoeffekter som enbart kan motverkas av reflektion och medvetenhet.

 

 

 

Fina vyer vid stäketskogen

Under slutet av förra veckan som tog jag och tibben mig ut på lite vandring igen, denna gång till vägmuseet vid Dalkarsbacken och den närliggande stäketskogen. Riktigt härlig miljö - snudd på fantastisk!
 

En dag i snön

Snön kom på ett kort besökt till Upplans-Bro! Jag, hunden och en bekant tog tillfället i akt och packade matsäck med (obligatorisk varm choklad) och gav oss ut på en 1,2 mils promenad.
 
Bland annat så gick vi förbi Bro IP och den samling av skålgropar som där finns:
 
 

Förminskande register

Jag tänkte nu fortsätta på det tidigare inlägg jag skrev om minoritets registrering. Som jag nämnde i det tidigare inlägget så förde jag och några Facebook kontakter gemensamma och separata diskussioner kring en rad artiklar som berörde tidigare och eventuell framtida registrering av minoritetsgrupper i Skandinavien, var av en diskussion tog en survändning.

 

I det förra inlägget berörde jag kort hur kommentatorn argumenterat att vi skulle ta bort skygglapparna och inse att det är skillnad på folk och folk och att han som exempel nämnde hur ”kvinnor inom islam” behandlas illa och föreslog dessutom att den som inte trodde honom i detta kunde flytta till Jemen ett år och se hur trevligt detta var. Vilket jag fann vara ett udda argument i en diskussion om hur vi i Skandinavien ser på våra minoriteter.

 

Idag vill jag ta upp något annat som nämndes av samma kommentator: att förekomsten av ett register inte är så farligt, vi står ju alla redan i diverse register. Om man bara ser det översiktligt så finns de flesta av oss idag med i diverse register – kanske i synnerhet på nätet. Detta gäller i alla fall för mig. Det kan alltså verka som att kommentatorn i fråga här en poäng, vad är skandalen i att ens namn hamnar i ytterligare ett register? Det är bara det att det är en jäkla skillnad på register och register och hur man upplever dem.

 

Som jag ser det är det inte registret i sig som är farligt utan dess underliggande mening och eventuella konsekvenser. Det är de eventuella konsekvenserna som kommer till följd av att allt för starka grupperingar och gränsdragningar görs. En registrering av minoriteter och en uppdelning i underliggande grupper förmedlar det underliggande budskapet att det är skillnad på folk och folk - att vi måste hållas åtskilda samt att vi går att värdera och rangordna. Det är även en fundamental skillnad mellan att själv beskriva sig tillhörighet inom en kulturell/etnisk grupp och att stoppas i en kategori av någon annan. Det ena är ett val som för många kan ha väldigt flytande gränser, det andra är en förminskning. En kränkning - något som segregerar. 


En sorglig uppfattning av minoritets registrering

Tidigare under denna vecka så hamnade jag i en förhållandevis hetlevrad diskussion som tog sig en nästan tragikomisk vändning. Men det visar också på en farlig tendens när det gäller rädsla och främmande fientlighet så är logik inget krav.

 

Sedan mitten av sommaren har det skrivits en del om registrering av minoriteter: allt ifrån hur minoritetsgrupper i Turkiet registrerats med sifferkoder till Skånepolisens register över romer. Senast ut var en artikeln berörande Olli Immonens (Sannfinländarna) önskan att upprätta ett register över de etniska minoriteterna i Finland, där beteckningar som finlandssvensk, finne, same, rom, afrikan, asiat och ”så vidare” skall tillämpas.

 

Baserat på upptäckten av Skånepolisens register och Immonens förslag så startade jag och några andra Facebook kontakter (där vi bland annat delade länken till Immonens artikel). Det rörde sig om diskussioner på en lokal nivå om hur vi i Skandinavien behandlat våra minoriteter så väl tidigare i historien som nu under ”registrerings hypen”. För de flesta av min och de andra som delade artikeln vidare så blev det hela rätt odramatiskt, reflektioner kring sannfinländarnas eventuella inflytande eller snarare Oinflytande, några ytliga kommentarer av situationen för t.ex. samer under tidigare decennier och samtal om diskriminering i vardagen. En av dessa delningar tog en betydlig tvärare vändning som jag vill reflektera lite över.

 

Det var främst en kommentator som fick mig att bli förundrad och upprörd på samma gång, i diskussion om  lokala minoriteter i Skandinavien så började han tala om att kulturella minoriteter är farliga för att ”kvinnor inom islam behandlas illa och torteras enbart för att de är kvinnor”. Logiken här är alltså att samer, finlandssvenskar, romer, tornedalingar och andra minoritetsgrupper med fast förankring i den Skandinaviska historien skall lida för att det existerar så kallade våldskulturer utanför Skandinavien. Hur mörkrädd blir man inte av detta?  Är det bara jag som blir nollställd? Vi bör opponera oss i mot våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna men inte genom att förtrycka minoriteter genom att reducera dem till epitet! Som följd argument fick jag förslaget att flytta till Jemen om jag nu vägrade inse att det är skillnad på folk och folk...

 

Det värsta är att detta inte är ett ovanligt mönster, så form man talar om kulturella grupper eller mångkultur så kommer liknande argument – så gott som alltid med anknytning till Mellanöstern. Religions förföljelse, krig, kvinnoförtryck är alla fruktansvärda, horribla och ibland rent av oförståliga aktioner MEN vi kan inte bedöma vår egen lokala situation efter aktioner som utför av en tredje part. Det finns många fantastiska organisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna (bland annat Amnesty,  som gör det så underbart lätt för människor att engagera sig och tillsammans faktiskt göra skillnad), genom att stödja dessa organisationer så motverkar du brott mot mänskligheten på ett konstruktivt sätt – inte genom att bedriva häxjakt på oskyldiga. 

 

Vad är målet för dessa människor? Att vi skall vara indelade i ordningsamma små grupper tilldelade epitet som inte för en millisekund räcker till för att definiera oss, stå i inrutade små kvadratformade territorier och vakta våra gränser – se till att vi aldrig möts? Eller värre att vissa människor upphör att existera?

 

Det här debatten har ett oerhört djup och jag har med detta inlägg inte berört hälften av det som skrevs under diskussionen. För att inta tala om hur man kan diskutera formuleringen "kvinnor inom islam", som att det vore religionen i sig och inte den regim som tillåter obstruktioner av mänskliga rättigheter som är att beskylla. Men förhoppningsvis sitter ni få tappra läsare och är lika förundrade som jag.

 

Det sorliga med människor som står och gormar om att vi måste "bort med skygglapparna" sällan inser att de själva enbart sätter upp nya "skygglappar" men enda skillanden av de nya passar dem bättre.

 

 

Länkar till nämnda artiklar:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/minoritetsgrupper-i-turkiet-registreras-med-sifferkoder/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vill-registrera-finlands-minoriteter_8814130.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tusentals-romer-i-olagligt-register_8544294.svd

 


Äntligen klar!

Tog mig två trådrullar och rätt så många timmar men nu är jag äntnligen klar! Mitt första 100% handsydda lapptäcke är redo för paketinslagning!
 
Vi hade strömavbrott i söndas så jag pasade på att sy gärnet när jag inte behövde ha dåligt samvete över att inte renskriva mina femtioelva inlämningar.
 

En lördag med Sci-fi och en massa spel

Min lördag var en väldigt händelserik sådan, på sambons inrådan så begav vi oss nämligen til Älvsjö för att gå på Scifimässa - något som jag själv aldrig varit på tidigare.
 
Själva mässan var inte fullt så grandios och pampig som jag hade föreställt mig men jag hade fortfarande riktigt kul. Detta till trots att vi inledde besöket med en dryg timmes (ja, på största allvar) köande. Efter att vi gått vårt första varv hittade vi dessutom några bekanta.Jag fick även chansen att äta popcorn, rynka på näsan åt en vegetarisk smörgås med ytterst suspekt fyllning (som dessutom verkade svettas) och köpa en T-shirt och några skräckis klassiker. Bra dag helt enkelt.
Kvällen spenderades hemma hos några kompisar där vi åt pizza, frossade i chips och godis samt spelade massa spel och såg film. Vid tre snåret på morgonen så somnade jag till djungelboken och min käre sambo körde därför hem oss.

Vi spelade bland annat ett brädspel som heter Pandemi och det var faktiskt himla kul! En stor fördel med spelet är att man ska jobba i lag vilket sprider en positiv stämning i stället för att totalt söndertrassla gruppdynamiken så som exempel vis monopol eller plockepinn kan göra.  Spelet rekommenderas varmt!

 
 
 
 
 

Illustrera mera

Jag fortsätter med trenden att illustrera mina lämningar. Den här gängen föll turen på en gropkeramisk vas och Asklöv och en åldrad något medfaren benkam.
 

Stenålderns djur

Djur som enligt Österholm 1989 skall ha funnits på Gotland under neolitikum. Blev rätt nöjd med min lilla räv och haren. 

Varje moln har en silverkant

På min födelsedag så låg jag nedbäddad i soffan med en vetekudde över öronen och tyckte mest synd om mig själv i hela världen ännu något surare blev jag när jag dagen efter upptäckte att labbet på den lokala vårdcentralen var stängd och jag fick vänta ytterligare en dag innan jag kom till läkare (jag var inte så super sugen på att åka kommunalt till närliggande vårdcentral eller närakut.
 
Desto mer tacksam blev jag därför över mina underbara vänner och familj som ändå fick mig att känna mig omhändertagen och firad. Man brukar ju säga att varje moln har sin silverkant, min personliga åsikt är att denna silverkant tenderar konstrueras av våra nära och kära. Det är jätte lätt att tappa bort varandra, att låta oförätter fräta sår som man aldrig låter läka och det är fruktansvärt synd, för i slutet av dagen så behöver vi varandra. Alla är vi någons silverkant och det är väl oerhört härligt?
 
 
 

Sweatshop

Just nu går jag en kurs som berör spel och lärande och idag startade modul två av denna kurs. En av de första uppgifterna var att spela ett spel som heter Sweatshop som berör fabriksarbete. Jag spelade upp till nivå 16 av Sweatshop idag och hittills måste jag säga att jag gillade spelet och upplever att jag faktiskt fått något ut av att spela det.

 

Jag kände att jag dels lärde mig genom själva spelförloppet, genom att anställa rätt personal, lösa problem och samtidigt försöka nå chefens mål. Spelet ger förutom sitt ”learn by doing” perspektiv ett mer fakta baserat lärande då den i slutet av varje nivå presenterar fakta som knyter an till de problem man stött på under spelomgången. 

 

Det var väldigt lätt att avancera från de första omgångarna men efter nivå 16 fick jag till och med kämpa några gånger. Spelet ger inte bara en bild av arbetarnas situation utan även vad som krävs av en manager, vilken balansgång det är mellan moraliska uppfattningar och viljan att behålla det egna arbetet. Efter nivå 16 så upplevde jag det svårare och svårare att värma om mina arbetare utan att förlora i produktion.

 

Under de första omgångarna så tyckte jag att "Chefen" var ett riktigt prakt as, sedan stötte jag på chefens överordnade och tänkte i samma banor. Man fatum är att i grund och botten (hur högt upp man än går) så är det i slutänden konsumenten som "styr". Spelet ger sina spelare chansen att sätta sig in i flera olika aktörers situation och speglar där igenom hur mycket som är styrt av marknad/efterfrågan.

 

Jag har dels stött på ett "text lärande" där jag tagit till mig direkt kunskap och fakta men även fått möjligheten att lära genom att göra och utifrån detta reflektera, spelet gör konstant viktiga poänger men det ligger även upp till spelaren att uppfatta dessa poänger.

 
 

En liten present till mig själv

Idag under lunchen så bestämde jag mig för att investera i en liten present till mig själv, som dessutom gynnar min vackra, fina och "anrika" (i alla fall fornminnesrika) hemkommun: ett medlemskap i Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut.
 
 

Skogens delikatesser

Under förra veckan så var barnen på förskolan (där jag jobbar extra) ute i skogen och jag kunde dra nytta av de otaliga timmmar som jag själv spenderat ute i skogen som barn. Förutom att de gärna ville ha hjälp med kojbygge så kunde jag även imponera genom att berätta om allt som gick att äta ute i skogen b la stensöta och granbarr/granskott.
 
Vi plockade på oss lite läckerheter och tog sedan med tillbaka till förskolan för tvätt och förtäring. Granbarren gjorde succe men stensötan var det lite si och så med då den fick blandade reccensionen som sträckte sig över "det äckligaste jag smakat!" till "Jätte gott, jag vill ha mer!.
 
 
 
 
Här ute finns det väldigt gott om stensöta, antagligen för att skogen här är så klippig och har många (förvånandsvärt branta) sluttningar.
 
 

I väntan på Arnold

I går eftermiddag så var det även dags att hämta ut ytterligare ett set av teaterbiljetter, denna gång till stadsteaterns uppsättning av Arnold! Men precis som i fallet med Amadeus så återstår det en hel del väntan innan det är dags att ta plats framför scenen - men den som väntar på något gott!
 
Efter att ha läst flera recensioner så är mina förväntningar skyhöga och jag kan knappt bärga mig!
 
 
 

Idag kom biljetterna!

Om nu återstår bara tre månaders väntan...
 

Ny illustrering

 
 
 
 

Illustrering av kortspel

Läser just nu en kurs i pedagogik och vi fick nyligen uppgiften att skapa ett kortspel, där vi byter ut den traditionella klassificeringen (ruter, spader, hjärter etc) mot något som kan användas i utbildningssyfte. Jag och min grupp har jobbat med de fyra årstiderna och i kväll så gjorde jag några snabba illustreringar efter ett schema som en annan gruppmedlem skissat upp.
'
Jag började lite halv ambitiöst med att rita i illustrator med pentool som främsta verktyg men gav snabbt upp och återvände till handritade figurer och paint bucket i Photoshop. Bekväm? - Ja, absolut!

Lite produktivitet

Blev två dagars vila fredag-lördag. Idag har det varit till att vara produktiv igen. Tur att man kan plugga under duntäcke med massa disney filmer i bakgrunden och med tibben som sällskap så klart!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0